Alexxie

Jag har jullov. Jag har gjort alla tentor (förra veckan) och har idag haft lov i en vecka. Tentafesten för denna period blev en sammankomst av team basår hemma hos A i falun, med tillhörande utgång på Banken. Mycket folk, bra musik, mycket dans. I like it.

Julklappar är så gott som fixade, funderar fortfarande på mormors, morfars och farmors, men har nog mina aningar på vad de ska få.

Jag hoppas på att klara även mattetentan, och därmed ha klarat alla för denna period också, så att jag ev kan fly landet med M i januari. Skulle vara så sjukt skönt. Nu ska jag fortsätta att vakta på kycklingen så att hunden inte börjar kalasa på den och glida runt här hemma i min morgonrock. Kvällen kommer nog att bjuda på en hemmakväll helt enkelt.

All for now, A. ♣

Lucky igår med team basår, kvällen började bra men vändes snabbt till det sämre. Förvånad, ledsen, arg och besviken. Många känslor samtidigt. När det gör så ont att inte ens tårarna kommer fram, då är det inte kul. Idag har jag hängt i soffan, varit till sågmyra en sväng och shoppat skor(det bästa botemedlet på allt) samt varit på cheerträning. Orkade inte vara glad och entusiastisk, jag pallade det inte.

Imorgon är det skola igen men jag vill inte gå dit egentligen. Eller jo förresten. Det finns toaletter så jag kan få bryta ihop om jag vill. För övrigt så ska jag vara så jävla snygg att du lider när du inser vad du missat. Jag ska dessutom gymma med Life, mit tmål är att inte kunna gå på tisdag och ha spöat skiten ur en boxningssäck. Jag lyckas nog.

Life's a bitch, deal with it.

Det är fredag, på måndag börjar min tentavecka. Jag strejkar ikväll och tittar på tv, jag pallar inte att plugga ännu mer nu. Det har varit mycket, men jag hoppas på att ta mig igenom alla dessa tentor. I värsta fall får jag väl tenta om. Men det tar jag då!

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, skriver av mig på www.domskulleviljavarasomoss.blogg.se istället. Check it out!

Det jag kan säga är:

- Imorgon fyller bror 18 år. Han verkar däremot inte vara så pepp på lucky, skönt, för det stället har bara plats för en galen drake åt gången;)
- På söndag fyller mamma 40, imorgon är det 40-årsfest. Jag ska vara bartender, det blir intressant!
- Snart är det v.44 och då kommer Isabell hem från O-hamn, alltså kan fyran get together:)
- Jag vill ha en massa saker, men kommer aldrig att ha råd med dessa. Skor, gymkort, jeans, volymtång, kläder, headset..listan kan bli mycket lång.
- Jag börjar frysa och vill resa bort.
- Jag har varit hos Rebecka i Stockholm förra helgen, det var mys! Vi hängde på stan, gjorde stan på kvällen med S.B och hennes brorson, blev utkastade(nåja, det var S som tydligen var för "våldsam" mot sin brorson. Hon råkade kärleksfullt sparka till han på benet och vakterna var som dem var..), åt donken mitt i natten, somnade runt 5, kollade på OC en hel dag och jag åt amerikanska pannkakor för första gången. Det var gott! Tack R för en helgreat helg:)
- Jag ser fram emot nästa helg då alla tentor är gjorda...

All for now,

Plexie ♣

Det har varit en jävla pissdag. Jag har återigen förlorat någon viktig i mitt liv. Visst, en katt, men för mig så tar det nästan lika hårt som när en människa går bort. Det skulle inte ens hända, det var en olycka, det var en människa som inte såg sig för, sen var han borta. Och det gör så ont. Tre betydelsefulla individer har försvunnit från mig. Bara under några månader. Det känns så orättvist. Nu tänker jag inte skriva mer, jag ska åka till farmor.

Det var längesen jag skrev här, jag vet. Men jag bloggar lite mer på Domskulleviljavarasomoss.blogg.se . Där kan ni läsa FantasticFour's egna tankar, det får inte missas.

Annars då? Jodå. Jag har väl börjat på Högskolan Dalarna nu, det är mycket plugg. Jag borde räkna matte istället för att sitta här. Men är hemma och är sjuk så orkar inte riktigt. Jag har fått vänner i min nya klass, så jag har några att äta med på lunchen och sitta med i klassrummet. Bara en liten notis sådär.
Det jobbigaste med att plugga på högskola är de få 8-17-dagarna vi har, att jag inte har något höstlov och att jag har fyra tentor inklämda på några få dagar. Det blir en tuff vecka. Men det tar vi då.
Något bra är att lektionerna och föreläsningarna är frivilliga, att jag i stort sett är ledig på tisdagar(hittills i alla fall), att jag har fem veckors jullov och det sociala(kåren, sittningar, klassen osv). Att jag får mycket studiemedel är också kul.

För övrigt så har det hänt något fruktansvärt tråkigt för mig, familjen och släkten, men det tänker jag inte gå in på här. Fredagen var helt enkelt en jobbig dag.

På fredag är det den första hemmamatchen för Leksands del för denna hockeysäsong. Jag kurerar mig för fullt för att kunna vara med och cheera, vill verkligen det. Min kära dräkt nummer 6 är hemma hos mig igen, och den är lika fin som vanligt.

Nej, nu borde jag ta tag i den dära matten. ♣

Mycket går i ultrarapid just nu. Mest det som man inte vill ska göra det. Kunde inte alla stunder med f4 göra det istället för stunderna av sorg? För det är just detta som blandas nu. Jag känner mig lite manodepressiv, ibland är allt på topp innan man sjunker ner djupt, djupt. Jag kommer att ta mig igenom det här med, mycket känns redan bättre. Något säger mig att morgondagen blir jobbig, men på ett sätt så kan jag välja själv hur jobbig jag vill att den ska bli. Jag vet att säkert ingen fattar något nu, men samtidigt så har jag nog enbart några få läsare och de som jag vill ska veta får reda på det. Jag behöver inte skriva ner allt till punkt och pricka för hela världen, och tänker heller inte göra det. Jag är nere i en svacka helt enkelt, men kommer att ta mig ur den.

Dagens träningstur till Leksand med f4 gav mig lite solsken i mörkret, ni är bäst.

Imorgon. Vill jag ens att den dagen ska börja? att jag dessutom ska på någon spirometriundersäkning för att kolla astma gör inte saken bättre. Ska man in på polishögskolan så får man inte ha svår astma, så därför tänker jag blåsa skiten ur den där maskinen imorgon. Jag har inte astma, jag har ju sprungit 7km flera gånger i veckan utan några problem. Nej, det känns som bluff och båg att jag skulle ha det. Däremot har jag säkert en lindrig pollenallergi, men det är en helt annan sak.

Förresten, vad gör man när man hittar pengar på ett offentligt ställe? Nu pratar vi pengar, inga id-handlingar eller liknande. Jag fick en liten moralknipa, men jag vet nog vad jag ska göra. Och vad alla andra skulle ha gjort. Nu ska jag vila, det kan nog behövas. ♣

Jag skriver så sällan här nu för tiden eftersom jag inte vet vad jag ska skriva. Jag umgås dessutom med fyran, eftersom vi ska ta vara på denna tid tillsammans. Nästa lördag flyttar hälften av medlemmarna iväg till andra ställen, Oskarshamn och Leksand. Det blir slutet på ett kapitel, men början på ett nytt. Det blir sentimentalt, jobbigt och allt annat, men vi tar oss igenom det här med, vi är ju bäst.

Igår hängde vi i Leksand på Siljans konditori, lite abstinens efter att ha varit där flera gånger per vecka när man gick i skolan där, och nu, ingenting. Ett ärende på Lundells gjordes också, det var mycket humor över det. Mat inhandlades på ICA, sen bar det av mot Djurmo med två mellanlandningar - hemma och på banken. Nu är spargrisen tömd och jag är inte lika pank längre. Vi hängde hos I ända fram till natten. Halv tolv tror jag att bilen rullade därifrån, vi hade då umgåtts i säkert 14 timmar. Det var en fin dag, kanske en dålig start, men den tog sig. Jag älskar er och kommer att sakna våra sjuka stunder tillsammans. Men det kommer bli fler! <3

Nu ska jag ut och börja måla ladan, lite terapi sådär. För övrigt så ogillar jag personer som börjar sms:a och sen struntar i att svara på resterande. ♣

Denna dag har bestått av bilåkande, handlande, degande, syning(?) och peppning. Imorgon smäller det. Födelsedagsfirande för mig och Belsebub. Sent och tidigt, men äh, bäöttre sent än aldrig för min del! Nu ska jag försöka sova, imorgon vill jag vara någorlunda pigg. ♣

Tjolahopp, här går dagarna fort och längsamt på samma gång. Om mindre än en månad börjar jag i Borlänge på högskolan, visserligen bara ett år och jag kommer bo hemma, men ändå. Jag måste ta reda på om jag måste fixa någon bok innan starten, och en massa block eftersom jag bara ska läsa pluggkurser...wie. Jag har i alla fall fått bekräftat studiemedel från CSN, det kommer sitta fint!

Skankaloss var bra förresten, fullt hus!

Jag lyssnar på Lucky-musik och försöker att hålla nere peppnivån för att ha något att släppa loss på lördag. Då blir det till att fira min födelsedag (som var för typ 2 månader sen, men ändå. Bättre sent än aldrig!) och Isabellens kommande. Det blir great! Jag ska nog rasera mina älskade svarta jeans, som jag visserligen inte använder eftersom de är fläckiga och utslitna typ överallt, men det är sentimentalt värde i dem;) Äh, i alla fall så ska jag nog göra ett par shorts av dem. Får väl se.

Jag har klackat om mina höga snörskor, det behövdes och de blev som nya.

Jag fyller mina dagar med nästan ingenting. Städar lite, plockar lite, sjunger lite, gosar med djuren lite, springer lite osv. Ganska trist ibland, men man sätter kreativiteten och rastlösheten på prov. Jag ska nog kunna fylla mina 18 dagar av kvarvarande sommarlov med något.

Ekonomin går på sparlåga, men jag överlever!

♣

Jag var ute och dansade igår, igen. Leksand har blivit mitt andra hem på helgerna. Jag har alltid fina vänner runt omkring mig som gör tillvaron avsevärt mycket bättre. Jag har träningsvärk efter min ridtur i förrgår, det var den första på säkert ett halvår. Jag har ont i fötterna sen gårdagen, men det börjar jag bli van med. Ikväll ska jag nog däremot chocka genom att ha en hemmakväll. Mormor, moster och kusin kommer förbi lite senare på försenat födelsedagsfika också. Rebeckisen fyller år idag också, Grattis till henne!♥ Men jag blir nog som sagt hemma, måste vila lite för att få tillbaka den riktiga Luckykänslan. Meeen man vet aldrig;)

Annars så går jag mest och driver runt, igår kom R förbi en sväng, det var trevligt och välbehövligt så jag fick något att göra:) Jag börjar bli pank men gråter inte för det, jag överlever nog även detta. Jag är lite trött på mig själv och jag har kommit in i Borlänge på Naturtekniskt basår till hösten. Får se hur det blir.
Bror har ockuperat tv:n hela helgen, golf för hela slanten. I veckan kanske det blir gimmen, sommarland och till helgen är jag hund/hästvakt samt så ska jag på Skankaloss. Det blir nog bra det. Jag borde tvätta lite, städa lite och börja måla ladan. Japp, jag ska måla hela våran lada röd verkar det som. Det kan bli...jobbigt. Nåväl, nu ska jag återgå till min sega vardag. ♣

Min mamma sa en gång att livet är hårt och orättvist. Sanningen gör ont, för detta är en sanning. En del av sanningen. Jag ville ha något som lät positivare, att visst är livet hårt och orättvist, men det är samtidigt fruktansvärt härligt och underbart. Att oavsett hur hårt, orättvist och jävligt livet än kan vara så ordnar det sig tillslut. Jag håller hårt på min inmställning, jag är sällan negativ enligt mig själv (utåt i alla fall) och jag gör allt för att försöka se allt ur en positiv vinkling, för att kunna muntra upp min omgivning. Ibland tror jag dessvärre att detta kan uppfattas som okänsligt, men tro mig, det är inte min mening. Jag är ganska dålig på att trösta och prata om känsliga saker. Jag lyssnar bättre och försöker muntra upp personen. Att konstant behöva påminnas om jobbiga saker hjälper inte precis. Jag har för många gånger blivit påmind om att Pärlan inte är här längre, fysiskt. Jag har inte haft tid att låta det sjunka in, jag fick inte städa ur hennes box, jag fick lov att vara stark och ge råd till de andra människorna här hemma i stallet. Tiden har helt enkelt inte funnits pga skolan, boxen fick jag inte rensa ur pga att en annan häst plötsligt behövde stå där - så nu när jag har tid är det försent att ta ur allt strö. Jag har inte tagit reda på hennes ryktlåda, och öppnar jag den så blir det första jag ser minnen från den jobbiga perioden, eftersom hennes medicin ligger överst. Hennes sadel är kvar, mamma tänker inte heller sälja den eftersom det är så många minnen i och med den sadeln. Dessutom är den fruktansvärt skön. Så det är jag glad över. Det är nästan det enda materiella tinget jag har kvar av henne som är positivt. Det får mig att tänka på alla våra ridturer som dessvärre blev alldeles för få pga sjukdomen. Vi fick aldrig hoppa en kombination, jag fick nästan inte hoppa ett enda hinder med dig. Vi hann aldrig ställa ut dig och ta föl efter dig. Och det är jag hemskt ledsen över.

Men trots det här negativa, trots att det här är ett av det tyngsta jag gått igenom på senare tid, så försöker jag muntra upp mig själv. Visst, vi fick alldeles för lite tid tillsammans, men de stunderna vi hade var underbara - obeskrivliga. Vi hann aldrig hoppa så många hinder du var gjord till att göra, men vi tog oss över något i alla fall. De värsta hindren, dina sjukdomstillfällen, tog vi oss också över. Dessvärre så var ett tillf'älle värre, och för högt för dig. Vi hann inte ställa ut dig, men jag hann rykta dig om och om igen och se din skönhet. Vi hann galoppera i lösssnön, på stubbåkern och över sommarängar. Vi badade aldrig, men det kan förstås eftersom du var rädd för minsta vattenpöl. Vi slutade att rycka din man tillslut, jag tyckte att den skulle vara lång och fin, då såg du ut som den vildhäst du var. Jag förlorade min bästa vän, men jag glömmer aldrig våra stunder och kommer alltid att älska dig.

Det är allt positivt jag vill komma ihåg, och påminna folk om som har det tungt, för jag själv tycker inte om att påminnas om det negativa. Ett exempel: jag grinade som en tok när jag skrev allt där uppe om Pärlan, men när jag kom till våra glada minnen så började jag le. Bakom allt negativt så finns det oftast positiva stunder som förtjänar att tas fram, saker som en gång fått oss att må bra och le. Att det må hända är saker som man kanske upplevt med en person man vill glömma eller mår dåligt av, nåväl, då är det så. Men någonstans, långt inne bland all negativ sörja så brukar det finnas en liten positiv ljusglimt, så är det i alla fall för mig. Jag kanske har hamnat i många deppiga situationer för att skapa denna inställning, det kan nog mycket väl vara så. Jag är en sådan som vill bry sig om folk, och lyckas då ofta få reda på problem av olika slag. Jag tycker inte om att se folk må dåligt, och försöker då att ge dem något positivt att tänka på, för oftast så har jag inte varit i samma situation för att kunna säga "jag förstår vad du menar". Kanske är jag rädd för problemen. Men det är så jag är. Det är mitt sätt att trösta, att fokusera på det positiva. Ibland så kommer det negativa ikapp mig och jag grinar som en galning, spöar min boxningssäck som aldrig förr, men då försöker jag sedan gå vidare och fortsätta vara mitt positiva jag. Och ja, ibland så funderar jag på om jag kan ha en släng av skitzofreni, men hittills så lider jag inte av det.

Med detta vill jag då ha sagt, att jag kom att tänka på att mitt beteende ibland kan ha uppfattats som okänsligt och oförstående, och jag ville då förklara anledningen till detta. Jag vet inte om jag kom fram till någon, men någon sorts förklaring till mitt beteende kanske kom fram. Vi lever i en värld som ofta fokuserar på så mycket negativt, den är hård och vi måste ofta ha mycket skinn på näsan. Bara tanken på att jag är arbetslös i sommar, som många andra, kan genast få en negativ vinkling. Visst, jag blir pank som en kyrkråtta, är uttråkad till större delen av dagarna, men samtidigt. Jag kan göra nästan vad jag vill, fantasin och kreativiteten sätts på prov och det kommer dessutom bli fasligt rent här hemma i brist på annan aktivitet. Så, det finns något positivt i allt.

Allt ordnar sig tillslut, hur jävligt det än kan vara. Kom ihåg det, även jag måste göra det. ♣

Peace and love är över för i år. Det har varit mycket bra, och allt jag såg har varit till belåtenhet. Jag är nöjd helt enkelt.

Sol, spotify, snart helg(även fast jag lever i en konstant helg) och en bättre ekonomi förgyller min vardag. Jag trivs, men rastlösheten börjar krypa fram. Imorgon ska jag repa inför ett bröllop som är på lördag, det ska bli intressant att se hur det går eftersom jag inte har så stor koll på vad exakt jag ska spela. Men det ordnar sig!
Annars så har jag inte mycket inplanerat i min otroligt tomma kalender som tom är borta. Ev lite födelsedagsfirande med mina vänner på lördag för en utgång efteråt. Eller så blir det en annan helg. Tills dess så har jag mitt hem på verandan med mörk choklad, apelsinjuice och datorn.

Under P&L och någon av de sena nätterna så diskuterade vi hopp. Alltså att hoppas. Det har med kärlek att göra, att om man inte hoppas på den eller har några förväntningar för tex en utgång så ska det bli så som man egentligen vill hoppas. Jag har svårt att få in det här. Varför ska man inte få hoppas? Är livet och ödet så slugt att man inte får hoppas på något bra? I andra fall så går det ju utmärkt, att man hoppas på något positivt och det blir så i någon grad. Eller handlar det helt enkelt om tur? Att man ska välja situationerna att hoppas i och ha turen på sin sida och få som man hoppats? Jag vet inte, och jag lär aldrig få veta. Hittills så har det inte gått helt som en dans på rosor att hoppas om något som kärleken, men samtaidigt så har det inte blivit någon skillnad när jag låtit bli att hoppats. Däremot kan jag tycka så om förväntningarna, oftast så blir det tex de spontana utgångarna som blir bäst, eftersom man inte har några förväntningar. Men nog om detta. Det enda jag vet, är att jag tänker hoppas och ha förväntningar om jag vill det. Sen får det bli som det blir. ♣

Jag har hängt på Peace and love i dagarna två nu. I tisdags var det Emil Jensen, och sötsofie gjorde mig sällskap:) Det var obeskrivligt, det var så fint och så nära. Och att han är hur mycket gos som helst gör ju inte saken värre. Tårarna kom på Inte vackrast i världen, det är nog en av de finaste låtarna jag känner till. Efteråt så köpte jag en tygpåse med en textrad ur just denna låt, jag fick en (eller två?) kramar av herr emil, och jag lyckades stamma fram att jag sjöng låten på min student. Han hade velat vara där, helt sjukt. Tack S för sällskapet!
Igår var det Anna Ihlis, Laleh och Stiko Per Larsson som stod på schemat. Anna var ungefär så som jag hade föreställt det, men bra var det. Laleh har jag knappt lyssnat på, och jag tror inte att det där var den spelningen man skulle få som första intryck av henne. Men några låtar var fina, andra var mest långa och enformiga vilket gjorde att jag tröttnade lite. Tur att hon höjde sig i slutet. Stikos gig var nog det bästa jag sett av de få jag varit på. Många låtar från nya plattan, vilket var lite trist då jag inte lyssnat så mycket på dem. Men att han avslutade med Törneros vägde upp det, för tusan vilken avslutning det blev, med allsång och allt. Bra jobbat Stiko, bra jobbat.
Vi avslutade kvällen med att oplanerat gå och se Faelas spelning. Det var galet, vi dansade så att dammet steg mot himmelen, bokstavligt talat. Det var glädje på hög nivå som avslutades med ett långt partytåg framför scenen.

Man måste vara lite knäpp för att vara kreativ.

Idag flyttar jag till Borlänge i dagarna fyra, just för P&L. Jag ska vara kattvakt (alltså se till att det finns mat i skålen hela tiden) åt min morfars ex/väns katt. Det blir nog bra, jag har ju ett ypperligt sällskap med mig. Nu borde jag börja packa en aning, jag ska försöka att packa mindre än vanligt - önska mig lycka till. Detta får räcka, jag kanske orkar skriva en utvärdering av festivalen sen. Observera kanske. Nu ska jag festivala mig med mina vänner!

Det får inte bli för dimmigt, man måste kunna se de potentiella regnbågarna genom dimman.

Det är söndag. För mer än en vecka sedan tog jag studenten, och inget har sjunkit in än. Jag blev sjuk direkt efteråt, studentveckan var hård med på tok för lite sömn, mend et var den värd. Jag var sjuk på min födelsedag som var i tisdags, men jag låg inte däckad i sängen den dagen utan kunde äta tårta med de andra. Tårta, chokladboll, tårtatårtatårta. Jag undrade där ett tag om de försökte göda upp mig, men jag klagade inte, det är för gott för att avstå. Jag är i alla fall nöjd med mina presenter, de var fina.

Ännu en midsommar har lagts till historian också, en midsommar som har präglats av lite för mycket reg, många majstångsresningar(5 stycken!) och många fina vänner. Igår hamnade jag på baren i leksandsdräkt, det var en ytterst intressant situation. Trevligt sällskap hade jag då som kunde akta mig för alla överförfriskade människor som inte hade koll på ölen. Vi kom hem när det var ljust och jag tror inte att jag somnade förrens fyra.

Peace and love närmar sig med stormsteg, och även detta ska nog kunna bli en trevlig tillställning. Det här ska nog kunna bli en bra sommar.